|
Mitt
första möte med hund blev med min morbrors Sankt
Bernhards hund som hette Tango. Jag har alltid älskat
djur och då speciellt hundar, men som de flesta småbarnsföräldrar
så skaffade inte mina föräldrar någon hund bara för
att jag ville ha en, det dröjde tills jag var
12 år innan det kom en hund i vårt
hus och det kanske berodde på träffen med
Tango.
Tango
var en riktig vakthund som vaktadeen lantgård och
bodde i en riktig hundkoja som var rätt stor, jag
hade flera gånger blivit tillsagd att inte gå nära
Tango då han tyckte väldigt illa om barn och vuxna
också för den delen vakthund som han var.
Men
vad gör en liten treårig flicka när föräldrar och
släkt sitter och pratar i timmar? Jo hon smyger i väg
ut till Tango. Mina föräldrar saknade mig efter en
stund och började leta i huset, eftersom jag var en
lydig flicka kunde de inte tänka sig att jag gått ut.
Efter mycket letande gick de ut och såg en mycket
vaktande Tango, min mamma anade oråd direkt när hon
såg Tango. Min morbror som annars kunde handskas med
Tango kunde inte gå bort till honom, han vaktade sin
hundkoja och vad där nu fanns innanför. Med fasa såg
min mamma mina små fötter innanför och började både
skrika och gråta. Vad hade jag gjort, jo krupit
in i Tangos hundkoja och lagt mig att sova och en bra
vakt hade jag ju. Till slut vaknade jag av allt väsen
och blev tillsagd att akta mig för Tango men försöka
att ta mig förbi honom. Jag brydde mig inte om
vad de sa jag kröp ut ur hundkojan och gav
Tango en blöt puss sen gick jag. Mina föräldrar,
morbror och moster stod som förstenade och trodde
inte sina ögon. Efter den dagen var Tango och jag
kompisar och delade mycket mys och middagssömn
tillsammans. Men
ingen annan kunde gå fram till Tango, det var jag och
min morbror.
Jag kan än idag snart 60 år senare känna den mjuka
varma hunden under mitt huvud när jag la mig tillrätta
på honom och sa till honom, ligg nu stilla Tango
annars trillar jag av. Han låg så stilla och fint
och vaktade mig.
Tango och jag hade många mysiga stunder och år ihop,
men en lite flicka har svårt att förstå att en hund
som Tango inte lever i all evighet, Tango blev trött
och gammal och orkade inte vakta sitt hus längre så
en dag när jag kom på besök fanns han inte mer.
Jag
har haft många hundar sedan min upplevelse med Tango,
men en del hundar hittar en liten
speciell plats i ens hjärta, och i mitt hjärta finns
Tango.
|
|
Vårt
liv med hund började 1971 då vi köpte en långhårig
dvärgtax Sussie som förgyllde hela familjens liv i
15 1/2 år.
Under
en tioårsperiod var vi helt utan hund, men saknaden
blev för stor och en ny hund kom till familjen - en
Bishon Frisé 1996 - Stella.
Kom
i kontakt med mycket trevligt hundfolk med raserna
Bolognese och Havanais. Bolognesen knep mitt hjärta
och 1997 kom första bolognesen Rina till vårt hem.
Blev mycket intresserad av utställningar och hade
turen att köpa en fin bolognese av Kennel Puzinuz -
Laila Bergman. 1998 kom en andra bolognese TinTin
Kontakten
med hundfolk gjorde att det också blev en söt
Havanaisgosse som kom till vårt hus från Kennel
Voila - Pernilla Glumstrand. Han fick namnet Kalle P (flickornas
förtjusare) eftersom han blev så varmt mottagen av
de tre andra tjejerna. Pernilla Glumstrand är
faktiskt också den uppfödare som tog in den första
Bolognesen i Sverige år 1988.
Av
min egen uppfödning från första kullen efter Rina
har jag behållit en tikvalp Frillan född i januari
2001.
Jag
blev "biten" av utställning och av rasen
Bolognese som jag bestämde mig för att
vidareutveckla. Det är en underbar ras med mycket
hund i sin lilla förpackning. Jag har uppfödning i
liten skala och försöker med kvalitet före
kvantitet.
Jag
letar i hela Europa efter hundar med nya linjer för
avel. Det är svårt och mycket tidskrävande, men
Bolognesen är verkligen värd det.
|
